Min pappa!
Då var det dags att ta farväl, tänk 95 år fick du på denna jord, vilket privilegium vår familj fick.
Har tänkt på vad jag ska skriva, ett sådant långt liv där jag fick vara delaktig i nästan 65 år, då måste det finnas mycket att minnas. Det som blir så tydligt nu är att allt blir så viktigt att förvalta som dina filmer, foton, dina små nedskrivna ord i "min lilla bok" som jag fick när jag föddes, etc. etc.
T.ex. kände du dig inte fin nog att vara med på mitt dop, du hade inte fina kläder nog tyckte du. Jag minns inget, men du är förlåten, du tog igen det med råga under livet.
Du var ju även en pappa som reste mycket, men tänk vad vi barn fick uppleva, PV-n packades och in med ungarna där bak och iväg åkte vi i vårt avlånga land. Mysigt var det för vi fick gå upp tidigt, tidigt på morgonen och så körde du, nog var det så, vi somnade snabbt där bak och resan gick utan några högre protester.
Rastlös, tror jag att du var, behövde ditt "rum" för återhämtning, känner igen det!
När vi inte fick följa med minns jag att jag luktade på din kudde, så då hade jag dig nära i alla fall.
Dansa kunde du, musik gillade du, det har gått i arv. Här svängs de lurvige och är jag ledsen är jag snart glad igen, det är det som är så fint med dansen.
Dina varma ögon och ditt lite luriga uttryck och icke minst räven bakom örat - har gjort livet kul med dig, även om det har funnits stunder av allvar.
Livet är en gåta, vi får inte alltid de svar vi önskar, men du har säkert koll på oss alla, så tack pappa för allt du gjort för oss!
Älskar Dig Din Dotter Birgitta "Bitte" mitt smeknamn enligt dig.
Visa mer
Visa mindre