Pontus Nordvall

Hoppas ni må bra och må Pontus vila i frid 🥰

Saknar dig Nordvall. Vi har inte setts på 25 år. Vi gjorde värnplikten tillsammans de första fem månaderna på samma logement. Du var den finaste av oss alla. Så snäll. Fick veta vad som hänt i god tid innan begravningen och hade på allvar tänkt åka ner enkom från Västerbotten på begravningen 6 april 2018 men det blev inte av. Men tro mig det var nära. Om familjen ser detta så har jag någon bild på Pontus som jag kan skicka från vår värnpliktstid. dan.oskarsson@icloud.com Vila i frid

Kärleken visar ingen hänsyn Men hänsynsfull kärlek bör visas Och det var ditt signum För störst av allt är kärleken

Så var den här dagen tillända. Den mest sorgliga, otänkbara fruktansvärda dag som ingen varken barn, sambo, föräldrar, syskon eller vänner ska behöva uppleva. Man ska inte!! behöva uppleva det. Begravningen är klar, avsked har getts men sorgen lever länge kvar. Min sorg och förlust handlar om att förlora en av ” ungarna” på Rågsäcken. Ni är många, jag är äldre än alla men ni är alla mina småsyskon på ett sätt. Vi delade föräldrar med varann, vi delade syskon med varann och vi delade den mest underbara barndom tillsammans man kunde få. Jag minns när min bror och du var 15 år och ville låna min segelbåt för en veckas semester. Självklart sa jag ja, tvivlade aldrig att ni skulle fixa det. Mycket gick snett men ni fick minnen för livet. Jag tyckte så mycket om att lära känna dig som vuxen, så mycket klurighet och klokhet som du hade inombords, det var så kul att hänga med dig i somras hos min bror när du och Rebecka hämtade båten och Rebecka, tror du/ vi handlade mat för en hel säsong........ Livet är oförutsägbart och jag tror att Pontus önskan vore att vi alla tar vara på livet och varann för att hitta på bus eller bara må bra. Jag hoppas att Charlie och Annie får hjälp att leva så. Du fattas oss alla Pontus hoppas du har det bra där du är och får njuta av hav och vatten. Hoppas det finns en och annan båt där också så du får fortsätta att segla på de sju haven. Vila i frid älskade ” skitunge”

Pontus vår spjuveraktige och alltid snälla barndomsvän. Det är med sorg i våra hjärtan som vi önskar dig all lycka på din nästa seglats. Du bär med dig många leenden och skratt på din väg... Kramar

Älskade Pontus, du var den finaste,härligaste farbror man kan ha! Du finns fortfarande i våra hjärtan. Jag kommer alltid minnas dig. Du är son fin och härlig person. Längtar äfter dig varje dag. Du lyste verkligen upp andras dagar. Hoppas du mår bra där du e nu. Vill att du ska veta att du va så så fin person, och gjorde nästan alltid alla andra att skratta. Du värmde våra hjärtan så. Och vet att Becca va väldigt glad att få ha en son fin person som dig. Du är värd guld! -vila i frid- Vi tänker på dig

Det är ofattbart att du inte längre finns här ibland oss! Du var en av de tokigaste och bästa kollegor jag haft och jag har lärt mig enormt mycket av dig! Det som utmärkte dig mest, var din underbara och tokiga hjärna! Du tänkte alltid i andra banor än vi andra, utmanade och fick mig alltid att se saken från andra vinklar. Din förmåga att ta till dig ny information, bearbeta och applicera i kontext var unik! Jag tänker ofta på dig och ditt sätt att se möjligheter istället för hinder, att anamma det nya och våga satsa, och blir inspirerad att göra just så! Jag minns första dagen vi träffades på Sony Ericsson, på Gastelyckan. Din energi och positiva inställning var påtaglig, här skulle saker förändras och styras upp. Handplockad som du var kom du in och gjorde just det med stor framgång! Du drog fram som en stormvind och har bemästrat flertalet roller och områden. Vi frossade i croissanter, gärna med choklad, och jag kan än idag inte se en croissant utan att tänka på dig. Jag kommer att sakna din tokighet, energi och glädje! Jag har saknat dig så sedan vi slutade och det var bara en tidsfråga innan våra karriärvägar skulle korsas igen, så att jag återigen skulle få den där underbara härligt tokiga kollegan, men vi hann inte! Inte heller hann du förverkliga alla de fantastiska idéer du hade. Det gick för fort… Mitt hjärta blöder för dina närmaste och att de måste lära sig leva utan denna underbara pappa, man, bror och son! Du går ifrån oss men är ej borta, du lever kvar i våra tankar och i våra hjärtan!

Älskade Pontus du saknas enormt. Vi talades inte vid varje dag, inte ens varje veckan. Men jag visste att du tog hand om min syster och hon var lyckligare än någonsin förr. Det värmde mig. Jag fick en underbar svåger i dig, en rolig, varm och ödmjuk svåger. Du fick oss ofta att skratta och alltid att må bra. Jag såg fram emot sommaren när du skulle lära mig segla. Jag kan inte låta bli att skratta lite när jag tänker på din underbara snapsvisa om en cykel - som du höll oss nyfikna en hel kväll. Jag hoppas du har det riktigt bra där du är nu - du saknas oerhört här. Hoj.

Pontus, härliga Pontus. Det jag kommer bära med mig är din härliga energi. glädje och ditt leende. Att du tvingas lämna nära och kära så här tidigt är så ”fel” att det gör ont. Det var under ”Europolitantiden” vi lärde känna varandra, tiden går fort och vi träffades alldeles för lite. Ölen som Du, Daniel och jag skulle dela här i Malmö blev aldrig av. Alla vi som lärt känna dig...saknar dig! / Robert

Pontus, vi lärde känna varandra i Umeå, på P-programmet hösten -95. Du var en av dem som jag fick bäst kontakt med i klassen och vi hade väldigt roligt tillsammans. Du var mycket intressant att prata med, på lektionerna hade du ofta smarta inlägg och tog gärna en diskussion med vår lärare. Du var även väldigt duktig på alla möjliga sporter, minns inte hur många matcher du spöade mig i badminton, du var även en av ”stjärnorna” det året vi hade ett lag i klassen på Brännbollsyran. Jag hoppade av studierna efter några år men vi höll fortfarande kontakten, glömmer aldrig ett år när jag jobbade i Västerås och du grundlurade mig genom att hävda att de hade fått in ett parti starköl istället för folköl på en matbutik på stan. När jag var halvvägs till butiken insåg jag vilken dag det var, 1 april. De senaste åren har vi mest haft kontakt via sociala medier men de gånger vi verkligen pratade med varandra var alltid lika kul, du var alltid positiv och gladdes åt det mesta i våra liv. Jag hade verkligen hoppats att vi skulle ha haft mer kontakt men nu går det inte. Jag är så ledsen att du inte längre finns bland oss men samtidigt oerhört glad och tacksam att jag fick lära känna dig. Till dina barn vill jag säga att de har haft en fantastisk pappa och jag är så ledsen för eran skull /Mattias

Första gången jag träffade Pontus tog han omedelbart plats i mitt hjärta. Det var under en period i mitt liv när jag själv gick igenom ett stort sorgearbete. Jag och min familj kom på besök till Pontus och Rebecca på Sommarlovet och fick, som alltid, ett så varmt och kärleksfullt mottagande. Trots att vi aldrig hade träffats innan så var han så öppen och ärlig och okomplicerad. Han var inte rädd för att prata med mig om vår sorg, och han visade så tydligt att han brydde sig, samtidigt som han var väldigt respektfull och ödmjuk. På kvällen skulle vår då femåriga dotter sova i ett av rummen på övervåningen, och Pontus lade ut ett spår av gosedjur från hennes rum ner för trappan till toaletten, så hon skulle hitta om hon var tvungen att gå upp mitt i natten. Rebecca och jag har känt varandra i över 20 år och jag har aldrig sett henne så lycklig som med Pontus.

Före detta svåger, ofattbart att du inte är med oss längre, jag är så ledsen för dig och dina barn, mina syskonbarn Charrlie och Annie, skull. Jag minns dig som positiv, nyfiken, full av energi., det var alltid härligt att träffa dig och tala med dig. Kommer att sakna våra sjösättningar, påmastningar och upptagningar.i Limhamns hamn Jag är så ledsen Jonas

Mina ord räcker inte till. Jag fick växa upp med dig och några fler och hänga på båten, på Rågsäcken. Vi badade, lekte ryska posten, jagade från södra till norra udden. Vi rodde, vi seglade, vi drack läsk från soda stream i Scampin. I maxi 84:an lekte vi och snälla Hasse skrattade så gott och livet var enkelt och underbart. Du och Johan band ett snöre runt en snok och drog den över stigen när jag kom (livrädd för ormar). Vi dansade till och med, mycket till Carola och Michael Jackson. Vi busade och hade en fantastisk barndom, vi var ett kul ungdomsgäng. Vi var limp-ligan och knäckebröds-ligan. Men jag fick alltid vara med i limp-ligan för jag var för mesig. Men du tillhörde knäckebröden allt som oftast. Inte så konstigt för när du blev vuxen så vågade du gå din egen väg. Vi tappade kontakt, du flyttade långt bort och fick två fina barn och ett fantastiskt liv. Precis som du ville. Jag paketerade våra fina minnen från barndomen och behöll dem i mitt hjärta. Tills en dag när vi träffades, många år efter vi skildes åt första gången. Trots närmare 15 år så kändes det som att vi aldrig hade kommit ifrån varann. Vi tog en promenad på Rågsäcken och gick till södra udden. Vi satt där en timme och pratade ikapp livet. Sen skildes vi åt igen och jag tänkte att vi ses säkert om några år igen och gör en ”catch up”. Vad jag inte visste då, fina Pontus, var att det var sista gången jag pratade / fick träffa dig ❤️ Igår, plötsligt och oväntat, lämnade du jorden. Det är obegripligt, overkligt och så oerhört ledsamt Alla har sin historia med dig, och jag har min historia med dig. Den kan ingen ändra, den känner ingen annan till, förutom Roine, som har funnits så länge i mitt liv så även ni blev goda vänner i många år. Ingen kan ta vår historia ifrån oss. Vila i frid min fina barndomsvän. Trots att livet tog oss åt olika håll så har du alltid funnits, kommer alltid finnas i mitt ❤️ Idag tänder vi ett ljus för dig och dina anhöriga som just nu går genom helvetet på jorden. Sist men inte minst, minns jag som igår när du och Johan åkte på segelsemester. En telefonkatalog (istället för diskmedel) att torka av tallrikarna med. Sov gott vännen ❤️ Alla våra tankar går till Hasse, Monica, Charlie, Annie, Petra, Maria och övriga anhöriga. Må ni finna all styrka!

Pontus vi såg dig i somras stilig och frisk. Vi kan inte ens föreställa oss dina anhörigas sorg och saknad.

Pontus- en overklig dröm som inte tar slut. Jag kommer att sakna dig, dina kloka tankar, din förmåga att bygga relationer och genom dem arbeta mot dina mål. Vår arbetsplats är tom utan dig. Mina tankar går till dina nära och kära.

En riktigt bra man har gått bort allt för tidigt. En stor förlust för världen. Mina tankar går till Rebecca och barnen.

Älskade storebror. Det fanns bara en av dig. Klok, snäll, sprallig, drömmande och framåtsträvande. Från dina axlar fick jag se världen när jag var för liten för att gå själv, från dina läppar fick jag kloka råd och roliga berättelser, från dina ögon fick jag förståelse och mod, från din famn fick jag stryka och trygghet. Jag kommer sakna dig resten av mitt liv. Jag är så glad att vi fick en sista stund tillsammans och att du fick träffa vår lilla Elli och Arvid en första och en sista gång. För dem ska jag berätta och visa bilder om en fantastisk morbror, du ska leva kvar bland oss. Jag känner och vet i mitt hjärta att du finns med oss i varje steg vi tar, att du finns i luften vi andas och i marken och vattnet vi berör. Det ger mig styrka och trygghet att orka leva vidare. Jag lovar att försöka göra det bästa av varje dag, att följa mina drömmar och framförallt finnas där för dina fina barn och närstående så länge jag finns till. Älskar dig för alltid Pontus, vårt hav. /Din lillasyster med familj