Alice Nielsen

Ha en fin Morsdag ovan där.

Idag är det 3 år sedan du somnade in, Mormor jag saknar dig så

Aldrig glömd mojan, snart 3 år sedan. Saknar dig.

Tänder ett ljus hemma idag ,tänder för dig och Pappa

Är bara in och säger ....Hej Mojan !

Älskade Mormor. Det är så tomt utan dig och morfar. Saknar Er så mycket. Trösten är alla fina minnen alla foton och filmer. Har fortfarande kvar ditt telefonnummer kan inte ta bort det. Du finns i våra hjärtan för allltid. Love you

Vill bara säga L♥ve you .Kram

Snart 2 år sedan du fick stroken som tog dit liv. Så tomt det blivit och nu ser livet allt lite annorlunda ut för oss alla. Du va navet, du var så mycket som bara togs förgivet. Nu vid eftertanke så förstår jag ibland inte hur du orka, men du kämpade på och jag inser kärleken i det , så tack mojan för att du var du. Älskar Dig. Kram Gittan

Hej Mamma ville bara säga att jag saknar dig ❤️

Är bara inom och säger hej mojan ,saknar dig i massor!Kram

Vi ses på söndag, morsdag, jag, Caroline och lille Danne kommer ut till dig/er. Saknar Dig

Love you! Idag hade det varit din Födelsedag.Kram ♥ Saknad

Älskade Mormor. 1 år har gått utan dig. Letar efter orden som kan beskriva min sorg och saknad. Önskar att jag hade telefonnumret till himlen. Så mycket lättare det hade varit att berätta för dig att jag tycker att du och morfar har varit borta från oss alla alldeles för länge nu. Önskar att ni kunde komma tillbaka. Det finns ingen som du och morfar. Annelie

Love you !

Hej Mojan Saknar att ringa dig,men hoppas du hör mina tankar. Vi tar en runda ut idag och hälsar på dig och pappa på årsdagen ♥

Mamma ❤️❤️❤️ Idag är det ett år sedan du somnade in, likadant som med pappa så känner jag att jag nu kan reflektera över hur jag känner inombords. Pappa hade ju precis gått bort ett halvår innan så jag var väl inte riktigt beredd på att du skulle lämna oss så snabbt efter pappa, men nu blev det så att du lämnade oss i djup sorg och saknad. Men vem var då du mamma jo du var navet i familjen du som höll ihopa oss och försvarade oss i alla situationer, om pappa var spillevinken så var du där och tog hand om oss... du fixade maten du stoppade våra sockar lappade våra byxor satt på sjukhuset med oss plåstrade om oss blåste på fingrarna och när vi blev äldre så hjälpte du alltid till med barnbarnen på det hela taget så var du en helylle morsa som aldrig sa nej. Ni hade kanske inte det alltid så gott ställt men du hade alltid famnen öppen och likaså med dörren vi var alltid välkomna och det saknar jag att inte få komma upp och snacka lite och ge dig en kram mamma och ta ett parti casino ( kortspel )för det vet jag att du uppskattade! Jag har tyvärr inte fått dina gröna fingrar & jag kämpar för att få till maten och såserna så som du kunde men även om jag hade kunnat ringa dig så hade jag fått samma svar som jag alltid fick du tar lite lagom av det och lite av det och lite av det osv. för du gjorde det alltid sådär lite på känn men jisses vad god din mat var!! Ja mamma familjen var viktig för dig då du själva förlorade din mamma i unga år och blev mamma själv redan som 17 åring 1948 och det var andra tider då men du lyckades hålla ihop det genom alla åren. Du var gift med pappa i nästan 66 år och det höll ni ihopa med sång dans och mycket kärlek, så under alla år som pappa var ute och jobbade som resemontör eller senare när han jobbade nästan dygnet runt så var du vår trygga punkt för du fanns alltid nära till hands och du var alltid där tillgänglig för oss.... Du är djupt saknad mamma och jag älskar dig så som vi alla älskar våra mammor. ❤️ Vila i frid mamma men glöm inte att ta en svängom med pappa lite då & då vet att ni gillade jitterbugg så slå klackarna i taket ❤️ Mamma ❤️❤️❤️ Idag är det ett år sedan du somnade in, likadant som med pappa så känner jag att jag nu kan reflektera över hur jag känner inombords. Pappa hade ju precis gått bort ett halvår innan så jag var väl inte riktigt beredd på att du skulle lämna oss så snabbt efter pappa, men nu blev det så att du lämnade oss i djup sorg och saknad. Men vem var då du mamma jo du var navet i familjen du som höll ihopa oss och försvarade oss i alla situationer, om pappa var spillevinken så var du där och tog hand om oss... du fixade maten du stoppade våra sockar lappade våra byxor satt på sjukhuset med oss plåstrade om oss blåste på fingrarna och när vi blev äldre så hjälpte du alltid till med barnbarnen på det hela taget så var du en helylle morsa som aldrig sa nej. Ni hade kanske inte det alltid så gott ställt men du hade alltid famnen öppen och likaså med dörren vi var alltid välkomna och det saknar jag att inte få komma upp och snacka lite och ge dig en kram mamma och ta ett parti casino ( kortspel )för det vet jag att du uppskattade! Jag har tyvärr inte fått dina gröna fingrar & jag kämpar för att få till maten och såserna så som du kunde men även om jag hade kunnat ringa dig så hade jag fått samma svar som jag alltid fick du tar lite lagom av det och lite av det och lite av det osv. för du gjorde det alltid sådär lite på känn men jisses vad god din mat var!! Ja mamma familjen var viktig för dig då du själva förlorade din mamma i unga år och blev mamma själv redan som 17 åring 1948 och det var andra tider då men du lyckades hålla ihop det genom alla åren. Du var gift med pappa i nästan 66 år och det höll ni ihopa med sång dans och mycket kärlek, så under alla år som pappa var ute och jobbade som resemontör eller senare när han jobbade nästan dygnet runt så var du vår trygga punkt för du fanns alltid nära till hands och du var alltid där tillgänglig för oss.... Du är djupt saknad mamma och jag älskar dig så som vi alla älskar våra mammor. ❤️ Vila i frid mamma men glöm inte att ta en svängom med pappa lite då & då vet att ni gillade jitterbugg så slå klackarna i taket ❤️

1 år mojan, saknad så saknad. Kommer o pratar lite idag med dig o pappa, jag o Susan. Kram Gittan

Hoppas du har det bra. Saknar dig o pappa o tänker ofta att jag ska ringa... men....Det ❤ går ju inte. Men vem vet....du ser o hör oss kanske ändå. Älskar Dig!

Så sitter jag här och tänker, det ska jag ringa och berätta för mojan, nä just det, det går ju inte. Istället har jag några minnessaker, din fina blåa brosch, ditt ena silverarmband med dito halsband och lite andra saker. Ps. igår hittade jag din blåa bakbok och ditt handskrinvna recept på vaniljekransar, det ska testas till jul. Jag lovar att ta hand om det/dem. Vi håller fortsatt på att tömma din o pappas lägenhet, en process som måste få ta sin tid och därefter överlämnas snart till en annan familj som vi hoppas ska förvalta den med samma kärlek, precis som ni gjorde. Ja titta ni sen ner så kanske det inte kommer att se likadant ut men det sitter ju i väggarna, alla jular, släktträffar, goda vänner, barnbarn och bara slöslappning med kaffe i soffan. Hur har du och pappa det Dansar ni, kivas ni, smygar han upp och öppnar kylskåpet och brer sig en smörgås med en kopp kaffe till medans du mojan kollar en krimmis på TV Jag hoppas det, då känns det som vanligt. Jag är dock lite ledsen på Jette, hon försvann som en vind och har inte bidragit med många knop, men det får bli hennes förlust. Jag hoppas du och pappa tycker vi har sorterat på rätt sätt, en del av era ting är utplacerade på olika ställen och går vi hem till varandra så finns det något från ert hem som gör att ni fortfarande finns kvar. Livet går trots allt vidare, som det så alltid gör, om vi inte ses, jag, så hörs vi via våra tankar. Kram från Gittan och pussa pappa på kinden från mig!

Min fina mormor. När jag tänker på dig och mina minnen av dig blir jag glad. Våra trippar till Danmark lyser klart. Mysiga cykelturer på Vehn och besöken till Bakken har varit underbara. Jag har skrytigt om dig många gånger att min coola mormor åker berg o dalbaner som inte ens min egna man vågar❤️ Tack för alla mysiga julaftonar vi haft med den berömda fleskesteaken, sockerstekta potatisen och brunsåsen, inget slår det. När vi sen skulle hem stod du och morfar alltid i fönster och vinkade länge, ända tills vi alla satt sig i bilen och börjat köra iväg. Många mysiga övernattningar har det också varit med mycket viktiga serier att följa, Mcgiver och Hem till gården bara för att nämna några få. PS, förlåt att jag brädde ut mig lite förmycket i sängen Min mormor va alltid glad, tjoade och alldeles underbar. Saknar dig mycket. Älskar dig, Ditt barnbarn Susanne

Jag träffa Alice första gången när jag var i 13 år åldern, jag minndes Alice som glad och alltid välkomnande, så även lördagen den 7 april när Susanna och Alice var hos Bertil och mig i stugan på limhamn och fikade, Alice berättade att när hon var ung dansade hon mycket jitterbugg. Vi minns även första gången hon kom till stugan för tio år sedan, hon flög upp för trappan som en tonåring och hon bara skrattade och sa jag är inte gammal. Vi pratar ofta om när Alice hoppade upp för trapporna. Saknad.

Hej Mojan ! Från det jag flytta hemifrån för ca 45 år sedan efter ca 30000 samtal så svara du inte och kommer aldrig att göra det mer,det känns så tungt det kommer inte att bli sig likt utan dessa samtal.Ja du Mamma det finns så många minnen, det var på Limhamn Du diskade och jag torkade där lovade jag dig att alltid hjälpa dig.Jag tror jag uppfyllde det löftet till 100 % nu kan jag inte hjälpa dig mer.Men ett nytt löfte är att försöka vara lika godhjärtad som du var . Familjen kom alltid först för dig och jag ska se till att min oxå kommer först. Minnen minnen...Jag har dom alla i hjärtat ,det skulle inte få plats här så jag behåller dom för mig själv. Det sista var när vi var på väg till Limhamn först för att sätta blommor till Pappa, där delade Mamma dom så Pappa fick hälften och andra hälften skulle min väninna ha som vi skulle ta en fika hos.Hon blev jätteglad för blommorna.När vi satt där och fika så sa Mamma att den fina röda fågelholken som hängde i trädgården skulle vi flytta in i , jag sa ja bara hon flytta in först så kunde jag flytta in sen för det kunde ju bli lite trångt.Vi skämtade och prata allvar det gjorde vi ofta.Jag körde hem Mamma sen blev det en kram och det sista vi sa till varandra i trappan när jag gick var I love you du sa I Love you too och så vinka jag upp en sista gång och du Mamma vinka tillbaka .Som Mamma ofta sa på slutet , livet är konstig, ja det är det men en fantastisk resa och är glad och tacksam att få har haft dig och Pappa i så många år. Kram Susan

Fina Alice.... Du har alltid varit mig nära i många år från min tidiga barndom som till vuxen. Du är alltid i mina tankar med ett leende. Så många stunder vi umgåtts genom alla åren du var med i detta livet och jag kommer alltid att minnas dig. Nu är din tid slut här men nu är du med din älskade man Manfred igen och ni lever vidare i annat liv där ni är. Störst av Allt Är Kärleken ❤ Maria❤

Då är det dags att stänga dörren till alla vårs trygghet. Du har saknat pappa och du sa dagen innan att du inte ville mer. Jag var nr 2 av 5 i barnaskaran. Jag minns en trygg barndom med start i Italienarhuset, 1 rok. sen blev det Ö. Ansgarigatan 69 på Limhamn, 2 rok, där låg Jette i köket, jag och Susan i 2 våningssäng. Sen blev det Ingenjörsgatan i drygt 51 år! Det blir tufft att tömma lägenheten men det blir även en resa i många minnen och samtidigt en bearbetning. Jag upplevde aldrig att du överbeskyddande utan du lätt oss göra lite av varje. T.ex.. fick vi ett leksakskök med små grytor etc. Susan och jag tog fram stearinljuset, in i kylskåpet på med smör i pannan och skar prinskorvar i små skivor och sen stektes det så det stod härliga till. Djur och alltid legat mig varm om hjärtat, möss, sniglar, marsvin, katter, fåglar... och när jag kom hem med en and ja då plockad du fram en låda och så fick den ligga vid spisen...kanske blev lite för varmt för den dog ganska snabbt. Sen blev vi av med en av våra dansmöss och i letandet råka mattan vara vikt och du trampade rakt på den.... Jette rykte ut och sänkte den i toaletten. Minns även att vi hade en tvättmaskin som gick på gas och du skulle få liv i denna genom att blåsa lite liv i gasen, ja det rök dina ögonfransar och ögonbryn. Vi fick även sitta på tumlaren när du skulle låta det mesta av vattnet rinna av, det skakade rejält men var roligt. Sen gillade jag också att cykla till tant Grethe på Västanväg, sitta och dricka saft medans ni snackade var mysigt och sen på den lilla blå cykeln och hem ner för backen i en farlig fart. En gång blev du lite ilsk på mig och en örfil satt på kinden, nu tänkte jag att nu ska du få, jag gled lite sakta av stolen och kasade ner på golvet...kommer dock inte ihåg hur du reagerade. Men mig veterligen har du aldrig höjt din hand efter det. En ängels tålamod har du iaf. haft, god mat har alltid stått på bordet, våra barn har du passat utan knussel och jag vet att det har uppskattat det. Dina pannkakor kommer att följa oss, det lovar jag! Och mina töser jobbar på såsen till fläsksteken. Din sista tid på jorden levde du i en annan värld och jag säger att vår herre har inte lyckats riktigt bra med slutfärden. Jag hoppas, hoppas att pappa stod och vänta på dig, din mamma som du så saknat och icke minst alla dina nära och kära och jag hoppas när det blir min tur att du och pappa står där och tar emot mig. Ni=Trygghet! Älskar Dig min moja! /Birgitta