Älskade mamma!
Du fattas mig.
Göran Tunström skrev en gång "När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag: då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt."
Och det är precis så det känns just nu och sedan du lämnade oss.
Men jag vill att du ska veta att även om jag just nu känner mig vilsen och världen är i gungning så kommer jag återigen hitta både riktning och fast mark. För du gav mig en stark inre kompass och en gedigen grund att stå på samt både djupa rötter som gör att jag känner mig trygg och vingar som gör att jag vågar flyga. Allt kommer bli bra. Jag älskar dig. Någon gång, även om vi nog båda hoppas att det dröjer, ses vi på Andra sidan.